jag är stark nu. stark nog att vara svag. sitter ensam i soffan. daniel skjutsar hem dom sista gästerna från festen. anna olle och hanne. kvällen var fin. många fina människor. fina ljus var tända. daniel fick fina paket. fint fint fint.
och jag mår skit. panik vore en befrielse i detta nu. jag är ensam.
fick idag en fråga som har ställt mig helt på tvären. vaktmästarna på kyrkan vill veta om vi vill ha en grav bara för Nils Arvid eller en familjegrav. Rent jädra egoistiskt vill jag få bestämma att vi ska ha en familjegrav. för en dag ska jag få vara nära min lilla pojke. kanske få hålla om honom och kanske den dagen få se vilken färg hans ögon är. det absurda är att jag inte ens tror på någon slags pånyttfödelse eller själavandring eller himmel eller helvete. men bara tanken på att tro får mig att orka andas. och nu gråter jag som ett svin igen.
jag skiter fullständigt i ifall jag ska behöva börja leva igen. just nu, just i detta nu vill jag mest bara dö.
2 kommentarer:
När du kommit så långt som du förmår och står vid avgrunden till det okända - håll fast vid tron att en av två saker kommer att hända: Antingen kommer du att finna en stadig grund att stå på eller så kommer du att lära dig flyga.
helskotta va fint. kan faktiskt inte tömma mig själv på ett bättre svar. helskotta får bli min respons. kanske flyger jag snart.
Skicka en kommentar