20091111

DRESSROOM MADNESS

jag skäms för mig själv.
spenderade 45 minuter på gymmet i morse med Jullan. Skönt och lugnt tempo för att inte dra ner förkylningen från hals till lungor.
Väl uppe i omklädningsrummet så sitter ett par tre tjejer och pratar när jag ska byta om.
Det tar mig säkert två långa minuter innan jag lyckas övertala mig att inte byta om på toa. Jag vågar klä av mig dock vänd mot skåpet så att ingen ska se mig, eller är det kanske för att jag inte vill se om någon ser mig?
Med handduken tryckt mot kroppen tar jag mig till ett tomt duschutrymmet och gör ett snabbt besök under vattenstrålen innan jag skyndar mig tillbaka mot ombyteshörnan.
Fler tjejer har lyckats samlas precis i anslutning till min bänk och skåp. Jag skyler mig och drar på mig kläderna så fort att jag eliminerar alla möjliga tidskrävande processer så som smörja ben, parfym och deo.
Jag har aldrig varit denna.
Jag har alltid varit bekväm med nakenhet - med min egen nakenhet. Även då jag var höggravid kunde jag strip naked utan större eftertanke. Men nu är självkänslan borta.
Hur tar jag mig vidare? Sitter delar av min hjärta nu fast i reflektionen i spegelbilden?
vet inte.
önskar jag inte haft sådan stark koppling mellan själ och kroppsuppfattning. Kanske blir det enklare när huden på min mage inte vittnar om barnet jag bar?!
fastän en del av mig önskar känslan ändå kommer sitta kvar. Det är mitt minne av min bästa tid. Något fult blir vackert i hjärtat.

Inga kommentarer: