när i hela friden ska all denna smärta upphöra? borde det inte börja sina i mina sorgekällor? hur mycket ensamhet ska eka innan det börjar fyllas upp i det där hålet i mitt inre. förmodligen en hela jävla massa.
i morse vaknade jag vänd mot vänster, och det första jag ser är Nils Arvids tomma vagga som står där bredvid, för mig har den varit trygghet i vad som känns en vilsen värld. men idag hånade den mig med sitt gapande.
märker efter en stund att jag kramar en kudde, så som jag tänkt mig att jag skulle få vakna med min bebis. men istället är det en ful knölig kudde som ligger där på min arm, tätt intill mitt bröst. kuddhelvete. vaggahelvete.
2 kommentarer:
drömde om dig inatt. vi träffades och det var väldigt länge sen vi sågs precis som det är och vi kramades jättelänge och grät tillsammans. tyckte det var en ganska fin dröm. håll ut emma, det kommer att lätta! kram
kram klara. kramen.
Skicka en kommentar