Jag ... vet inte riktigt vad jag ska skriva. mer än att jag hoppas du mår bra/bättre. Jag vet såklart inte hur du känner men vi var på sätt och vis i närheten av det område av smärta som du måste känna... på det viset att hela vår värld vändes upp och ner när vi fick reda på att Frank inte var frisk, då när han låg därinne i magen. Sjukhustiden var märklig och som du säger "odramatisk" även om det var dramatiskt.
Lev väl. /Jenny ps. det var skönt att skriva. tankarna snurrade i huvudet , men de lugnade sig när det stod på pappret.
Och jag tror tom att jag ser en iphone liggandes där.. precis som det gjorde hos oss. .... Ljuset är också likt. Vackert och vemodigt. Personalen var så snälla i Lund, hoppas de var snälla mot er med.
det kanske är tacksamhet jag känner då jag vet att någon kan förstå känslan. många visar sådan oro och omtanke - precis så som jag antar ni har upplevt. men jag tror det är tröst då upplevelserna varit snarlika. trots att ingen har det likt någon annan.
jag kommer nog följa er emellan åt i er tid med Frank och Viola och varandra.
och vi hade den bästa av personal. trodde aldrig vi skulle bli så uppfångade av människor som av dom vi mötte. vilken styrka att finnas där för föräldrar som ser sina barn kämpa mot livet.
4 kommentarer:
Det ser precis ut som vårt sjukhusrum.
Jag ... vet inte riktigt vad jag ska skriva. mer än att jag hoppas du mår bra/bättre. Jag vet såklart inte hur du känner men vi var på sätt och vis i närheten av det område av smärta som du måste känna... på det viset att hela vår värld vändes upp och ner när vi fick reda på att Frank inte var frisk, då när han låg därinne i magen. Sjukhustiden var märklig och som du säger "odramatisk" även om det var dramatiskt.
Lev väl.
/Jenny
ps. det var skönt att skriva. tankarna snurrade i huvudet , men de lugnade sig när det stod på pappret.
Och jag tror tom att jag ser en iphone liggandes där.. precis som det gjorde hos oss. .... Ljuset är också likt. Vackert och vemodigt. Personalen var så snälla i Lund, hoppas de var snälla mot er med.
det kanske är tacksamhet jag känner då jag vet att någon kan förstå känslan.
många visar sådan oro och omtanke - precis så som jag antar ni har upplevt.
men jag tror det är tröst då upplevelserna varit snarlika. trots att ingen har det likt någon annan.
jag kommer nog följa er emellan åt i er tid med Frank och Viola och varandra.
Må gott.
och tack.
emma.
och vi hade den bästa av personal.
trodde aldrig vi skulle bli så uppfångade av människor som av dom vi mötte.
vilken styrka att finnas där för föräldrar som ser sina barn kämpa mot livet.
så imponerad.
Skicka en kommentar