de här är lite speciellt för mig.
djailson. han som är pappa på bilden.
jag och djailson träffades när vi båda bodde i Västerås för 3-4 år sedan.
han spelade fotboll på heltid och jag mest bara inte spelade fotboll.
sen, förra hösten så möts vi igen. vi hälsar på varandra och gnistor slår men livet vill sig annat och vi blir aldrig ett par.
månaden senare flyttar djailson hem till Italien och jag flyttar mellan tre olika lägenheter i härnösand.
vi hörs av. så som vi gjort under alla dessa år och det visar sig att vi båda ska bli föräldrar - fast på olika håll. samtidigt tycks allt ha hänt.
han får en son som heter Jair. vackra lilla Jair.
nu har djailson försökt ta kontakt med mig i snart tre månader.
men jag har avböjt, tryckt på ljudlös, ignorerat mail. och idag så svarade jag. och fy sjutton va enkelt det var att berätta, men svårt med tystnaden som följde.
vi skulle ju få de där livet båda pratat om så varmt, det vi längtat efter tillsammans.
fast på olika håll.
han var min gud under lång tid.
och på något vis så kommer han nog alltid vara det.
vackra är dom. pappa och son.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar