tryhandleme

Att jag just precis i detta nu är väldans nöjd med.
Sånt ingen vill läsa. Lycklighet, lite grann av den.
Jag är ju mest tröttsamma ensamma ledsamma ord, här, i skrift. På låtsas. Låtsasord och riktiga ord i kryptiska gömda passager.

Den lyckligheten jag snuddar vid på ett tungt sovande närhetskrankt barn. En Karl Alfred. Och snudden av ligga fastkilad mellan barnet och kärleken. Han är ju det. En kärleken.
Även om jag motarbetar honom massor. Mycket och massor. Han daniel.

Nu somnar snart tre i rad.
Och en pojke under vårt hjärta.