En stol en sol min hund tvättat hår ny klänning födelsedagkalas näverväska mail i telefon vänner lugn och ro.

imorgon.

byta soffa mot soffa.

VARJE DAG ÄR MÅNDAG

jag tror jag grät konstant igår.

faktiskt. hela hela dagen. på alice på stan på väg hem hemma i förrådet hos daniels mamma i telefonen framför daniel.

grät grät grät.

och idag har jag ätit mycket salt. man ger och man tar.

i torsdags var hans själ öppen. med en blottad strupe och ögon som längtade.

i dag knyter han sig. som in i en kokong.

jag vet detta. har sett det framför mig så mången gång.

om några veckor vaknar han igen. flyger upp som en fjäril med nytt fokus. ny luft. nya ögon eller vad fan det är han vill ha.

jag har inte riktigt den grejen för mig.

dansar omkring honom från torsdag tills nu. suger ut varenda droppe kärlek han har. mantrar vad jag vill ska fastna där. fastna så att när han flyger igen så minns han.

vi är inte kära nu.

så är det. vet inte vem som förväntar sig förälskelse efter det mardröms halvår vi haft.

att älska varandra är annat. det är djupt innerligt.

jag älskar honom.

han älskar mig.

han är min bästaste vän. och jag hans.

det är viktigt för mig att minnas. inte bara i hjärtat utan här.

så jag. när ilskan hittar mig minns.

jag vill inte ha mitt liv.

det vill jag inte. så läskigt att inte vilja ha det jag format. något jag så passionerat har lirkat mig fram igenom. jag våndas för att sova och jag våndas för att vakna.

skrev just ett väldigt elakt mail till en vän. inte om henne. men om elaka saker.

tack gud för mail.

Såg en post på Facebook. Om en kvinna som lever sin saga. Om sin lycka som infinner sig.
Jaha.
Det är hon värd. Har man lycka är man värd sin lycka. Den innerliga lyckan.
Men så är det. Önskar jag visste hur jag hamnat här. Faktiskt. Det är en önskan. Hur hamnade jag här.


- Posted using BlogPress from my iPhone

HERE COMES YOUR MAN

suttit här i timmar redan.

försökte måla mig nyss. ge färg åt mina trötta ögon. men det gick inte. allt rinner av.

tänker att det finns många du som ser det jag lämnar efter mig här.

och som kanske skulle kunna gå in här idag.

jag önskar att många du inte frågar mig något. om varför jag skriver sorgsna ord.

jag är rätt bra på att vara bra på Alice ändå.

daniel var förbi. hämtade papper. snörvlade sig mot min kind. grät mot hans axel.

tyst viskar jag.

ledsen för allt. jag är ledsen för allt. vill inte förlora dig.

han säger inget. sådan är han. det borde jag veta. det vet jag.

han vänder sig om och jag blundar tills jag hör dörren gå igen.

och nu gör jag kassalistor.

vad händer om det här faktiskt är slutet?

JUST PRETEND TO GET ALONG

Jag har en tro. En tro om lycka och kärlek och allt där till.
har ingen lycka. Inte nu. Inte på länge.
Ett av mina ankare har varit.
Har varit att jag inte tyckt synd om mig själv. Det har gett min ro, på något vis.
Jag är inte där nu heller. Inget tycka synd om. Så läs inte in orden.
Alla dom där orden, som jag så lätt hittat. Har ingen plats nu.
Men jag har mycket luft. Så mycket ensam tyst luft.
Somnar själv. Somnar på soffan. Han packade sig härifrån ikväll. Han gjorde det. Och jag vet hur jag hamnat här. Till att faktiskt inte vilja ha mitt liv. Med sorg som fortfarande kväver mig varje dag.
Och en kärlek som tappat all förälskelse.
Lite som att stå och inte vilja ha mitt liv. Så. Nu finns orden där. Jag vill inte ha mitt. liv.



- Posted using BlogPress from my iPhone

vi är lite omaka nu. vi. jag och d. skaver mot varandra.

mycket vänds mot vår väg och vi får ta nya tag vareviga dag.

tunga jobbiga skitsaker. dom hopar sig.

igår var det upplösningstillstånd.

skitnödiga onödiga människor.

lite som så.

prata med mig om att inte fråga frågor om privata situationer. aka relationer.

men what the.

prata då inte med mig om dina privata situationer.

eller om din köpta fru.

som du inte ens presenterat för mig.

eller mig för henne.

officiellt.

och du andra person.

skitnödig.

sluta vara ensam.

och sluta säg att du är ensam.

det finns anledningar.

till varför.

svärföräldrar är svärbara.

fan.

JA DET BORDE JU RÄCKA

så slö idag.

önskar mig nästan en huvudvärk. så jag fick skäl till att klaga.

idag är det "enskilt samtal". ja. min svärfar kallade det så.

när jag igår uttryckte vissa tankar om allas vår familjesituation.

så sa han att han ville ha "ett enskilt samtal med mig under dagen".

tydligen pratar man så. om man är familj.

formellt och dant.

lär bli intressant detta må jag säga.

för jag är inte beredd på var det kan bära.

men jag vet vad jag tycker.

det borde ju räcka gott.

roliga daniel.

egentligen får du tänka retoraktivt.

då den gäller fredagen som tickade förbi.

den är lite rolig. där då.

EN DAGSBÖN

en dam var in till mig.

eva. eva känner jag genom Röda Korset Amnesty pensionärsuniversitetet goda äldre vänner.

hon kom in och ville veta vad min pojke hette. vad han heter.

hon beklagade. hon visste att han varit borta sen länge.

och vi pratade ganska mycket om sorg. och hur sorg syns. och inte syns.

jag är nog ganska dålig ibland, på att vara närvarande då jag blir påmind.

om någon möter mig.

om jag möter någon.

så blir jag så förvånad. över att jag ens väntat mitt barn. för det ter sig lustigt rent ut sagt.

att vara mamma utan barn.

utan att känna mitt barn.

så då blir jag paff. och rätt tyst. och jag är sällan så tyst.

i bilen grät jag några ensamma tårar och nynnade på fina låtar.

jag tänkte hur det hade varit. om jag fått spänt fast min lilla pojke där bredvid mig.

och vi hade tutat iväg.

sitter jag där ensam.

min son under hjärtat.

nu är jag hungrig.

NU ÄR ALLT TILLRÄTT

googla mig hit och googla mig dit.

i helgen har det påskats i ett vågrätt läge.

nu glider jag omkring i velour på Alice.

önskar mig inspiration i bildform.

jag har glömt mobilen i bilen.

snart blir jag nog hungrig.

då går jag och hämtar den där. telefonen.

håret är ofixat och fuktigt.

lite som vädret.

PÅSKAS

igår dansade jag och femhundra andra på vackra Logen.
kramade vänner och bekanta.
lyckades få till ett skäll på Daniel. där mitt bland våra vänner.
bra gjort.
ibland är min hjärna så primitiv.
så urmänniska att jag blir trött.
nu räknar jag pengar och är fin i en påskgul klänning.
jag sytt själv.


och daniel har sytt sitt linne. också.
så duktiga är vi.