Ett argt Bi är här.
Tyst, för första gången på fyra timmar.
Jag sitter i en stol.
Helt tyst, jag med.
Han har inga ögonbryn. Men värsta amorsbågarna.
Jag undrar över hans vadmuskler och mininaglarna.
Fast mest så bara förundras jag.




- Posted using BlogPress from my iPhone

MÅNDAGEN

Scared shitless.

NATTLIGA ESKAPADER

vaknar 0358 av värkar.

sitter nu med sånna där åtråvärda värkar och märker jag glömt TVn på. på kanal 5. på den där serien med Hughs (playboy) alla fruar.

vet inte vad som får mig att må mest illa.

värkarna eller fruarna.

tror fruarna får mig att må illa.

och värkarna förbluffar mig. har aldrig haft nån innan.

helskotta vilken dynga.

på ett bra sätt, så klart. på ett mycket bra sätt.

jag gör inte ett smack.

äter handgjorda ekologiska smarriga praliner.

dricker saft ur finaste vinglaset.

ingen hund. ingen daniel. ingen annan.

jag tv dator tända ljus bebis som sparkar sig trött.

MÄSTARE OCH MADAME

så var det lördag.

och solen sken rätt länge.

sitter nu och låter MUSE underhålla mig.

kvar på Alice efter stängning.

idag bjuppa jag hanna på makrill. och hon bjuppa mig på biskvier.

bra byte.

har tryck tygkassar till förbannelse.

känt hur en barnrumpa pressat sig uppemot mina revben.

sånt tackar jag för.

de där lilla Biet.

och hanna. så klart.

vilka härliga stunder vi kan ha. korta eller långa.

snart får jag dricka vino igen.

och dansa dansa dansa.

då du hanna, då du.

I 34 minuter har jag stirrat på taket från golvet.
Lagt ut en rosaröd stickig filt och ovanpå den lagt mig själv.
Raklång.
Glott på magen.
Och med händerna på magen.
Kallsvettats.
Sprungit in mot toaletten och kaskaspytt.
Hällt i mig kallt vatten.
Hoppat.
Försökt lägga mig på magen.

Nu. 34 minuter senare.
Då, under tiden. Min enda tanke min enda känsla. Att om den här bebisen dör vill jag inte leva längre. Jag kommer inte klara att tappa två barn.
Jag insåg det i den tysta paniken.
För det är tyst här inne.
Hör bara mina egna hyperandningar.
Nu. 34 minuter senare så kände jag bebisen.
Hur den bufflade runt.
Men jag litar inte.

Och det gör så oerhört ont att bära på all rädsla. Veta att mitt barn dog.
Och att detta barn kan dö.
Och jag kan inget göra.



- Posted using BlogPress from my iPhone

INNAN MIDDAGEN BLUES

Amen dynga.
Dynga för ryggen och dynga för att sitta ensam min sista ensamma kväll.
Dynga för ryggen, igen.
Dynga då jag glömde köpa dricka med mig hem.
Dynga.

Har glömt säga vilken fin dag jag hade.
Gick till com hemmet med kaka.
Kakan var god. Kollegorna godare.




- Posted using BlogPress from my iPhone

TVÄTTDAG

men så står jag där inne i tvättstugan och hänger mina lakan.
tanken slår mig just om tiden som komma skall.
barnet som skriker och gråter och kommer få mitt hjärta att smälta för allt underbart det säkerligen kommer ge.
och tänkte på alla dom som med mig pratar om hur livet blir komplett med ett barn.
eller med flera barn.
måste jag ändra mina statusar nu?
mina presentationer?
påstå att nu, nu när ett barn anlänt är jag och livet fullkomligt.
i helskotta.
om jag trodde att en bebis skulle göra mig fullständig. vad får den ungen för syfte då?

nej nej.
jag önskar mig en skrikig skrattig underbar bebis.
som kommer utmana varje del i mitt liv.
just det.
utmana.
och så önskar jag mig en lägenhet med egen tvättmaskin.
det är nog den högsta önskan.

MASSAGE

nånting stämmer inte.
precis varenda del i mig borde skaka och oroa och ångest:a.
men jag är som en filbunke - så pass mycket filbunke en emma kan vara.
4 dagar innan bebis kommer.
och jag kan inte utveckla tankarna mer än så.
eller. jo.
alltså.
men det är svårt.
invecklat.
min mun smakar äppelkaka.
i min mage sparkar mitt tredje barn. mitt andra barn.
jag smsar mig till galenskap. mot någon speciell.
Farbror Alice byter form.
jag slutar jobba. för första gången i mitt liv.
daniel är fantastisk. sådär torka fönsterbrädor-laga middagarna-bära alla kassarna-pussa kinderna-fixa lägenhetsbytet-allt sånt.
det gör mig lite oroad.
konstigt nog. fast oroad som en filbunke.
för det är ju sådär han är. den jag älskade.
och jag då.

jag. bara undrar hur vi kan ha det liv vi vill ha. när så mycket gick fel.
när allt gick fel.
när Nils Arvid dog och känslorna rann ut.
och när han fann någon annan. och när jag slutade tro.
filbunke.
varför är jag en filbunke.
varför inte uppror och galenskap.
är ju en sådan.
med upprorhet och galenskapen.

KVÄLLSÅNGEST

Helvette.
gick just upp för mig.
ska klämma ut en unge. På måndag. Kanske tisdag. I värsta fall onsdag.
kunde jag glömma bort en sån sak i nio månader?
Helvette.



- Posted using BlogPress from my iPhone

Enris lommer gran och en å annan tuva mossa.
Tack skogen för idag.


- Posted using BlogPress from my iPhone

MÅNDAG

Jag är på paus.
I stugan.
Lyssnar på brasan och ligger på sofflocket.
Behöver andpaus idag. Ikväll.
Just nu.
Det funkar finfint.
Utomhus är det kolsvart. Och stjärnklart.
Det är uppochnervändavärlden på Alice, just nu.
Galna förändringar i helt fel läge.
Stutsar tillbaka fortare än trott. Men. Förändringarna är väldans störande. Irriterande. Tidskrävande. Och. Orättvisa.
Jaa. Dom där galna förändringarna jag trots allt längtat.
Nu återgår jag till mitt sofflock.