MÅNDAG MORGON VAR I MORSE

jag blir inte så mycket roligare än så här.

i vart fall inte idag.

NÄR JAG HITTAR KVÄLLEN

för första gången sedan förlossningen sover jag själv i lägenheten. daniel började jobba igen igår, sovande natt hörde till vanligheterna i fyra år. just nu känns det som ett hån mot vad jag har kvar.

kvällar och nätter blir hårda och tyngre än tiden som flytit förbi mig under dagen. jag underhåller mig med att lusläsa varenda blogg jag kommer över, letar folk på facet och målar mina naglar gång på gång på gång. och ikväll göra jag det alldeles själv.

det är lätt att skriva här ibland, andra gånger tar det emot. jag gör det som en påminnelse om saker jag tror jag kanske inte kommer spara i mitt minne, men som jag ändå vill ska få finnas kvar. ibland blir det bara ledsamheter. ibland kommer mitt jag tillbaka.

ibland är mitt språk målande andra gånger är det fragment av vad jag önskar eller drömmer.

men alltid är det jag.

bara jag.

två bilder som visar bara jag. bara jag och ärtan i magen på ett hustak i tunisien i mars.

SÄTT DIG HÄR

se sån fin stol jag i min hall har. fin stol med tjocksockar broderade med röda hjärtan.

THIS I LIKE

hittade en blogg som på något sätt gått mig förbi, när jag läser och tittar på fina bilder hon publicerat så känns ansiktet på något vis bekant. Minns nu att jag suttit på café Schmäck i Umeå dagarna innan förlossningen och sett henne och dennes små liv charma mig totalt. Hennes två pojkar med stora undrande ögon.

så fint så fint.

CYCKELSTOLLE

detta är nog en av dom värsta bilderna daniel lyckats ta på mig. och passande nog så ser jag ut att vara i 12e månaden och allt verkar svullet.

minns hur jag (jag var i 6e månaden och kan lova att bilden inte gör mig rättvis) klagade den dagen. klagade på värmen och mina lår som stötte emot varandra. minns hur jag var arg för att min smala kropp förändrades och tårar rann.

så ser jag inte livet nu.

för fyra söndagar sedan stod jag och strök ett gult sänglinne åt min bebis i magen.

idag plockar jag fram ett gravljus jag skall tända hos honom ikväll.

satt på Waynes med Daniel och hans bror Jonas för en stund sedan. Vi läste tidningar och drack kaffe med mycket mjölk.

Vid bordet bredvid oss sätter sig ett par som väntar barn, inga jag känner vid namn men deras ansikten känns bekanta. efter ett tag får paret sällskap av ett annat par, och tydligen väntar även dom barn. skratten ljuder då kvinnorna pratar om svullna vrister och ringar som numer är för småa. en av dom havande pratar om miraklet med att få amma. hur mammakilona magiskt kommer att försvinna på kort tid.

allt jag kan tänka är: stackars tjocka människa. du var tjock innan och du kommer fortsätta vara tjock. din idiot. din idiot som inte kan förstå hur underbart det kan vara att få känna din bebis sparka därinne. du din idiot som aldrig kommer värdesätta denna väntan mer än just nu. all iver hon har för att få föda sitt barn och tappa vikt.

jag önskar henne allt gott. henne och barnet. jag önskar henne ett ljust liv.

men jag hatar henne. hatar att hon får vara så lycklig.

att hon kan skratta ovetandes.

jag unnar henne skratten.

men jag hatar henne.

ETT DAGSVERK

sitter i en skinnfåtölj på Farbror Alice. syster Elinan och Tommy (pojkvännen) jobbar idag och jag är sällskapsdam. har ätit en macka från subway och efter det försökt få upp kroppstemperaturen. uppdraget misslyckas och jag skakar fram värkar så pass allvarliga att jag får träningsvärk i armhålan.

ska samla kraft och gå hemåt snart. förhoppningsvis däckar jag i soffan under täcket. och nåde den som tänker sig att jag ska prestera idag.

SÖNDAG PÅ EN LÖRDAG

jag är bakfull.

detta har aldrig hänt förr.

fy fan va skönt.

NÄR ALLT KOMMER OMKRING

du kanske inte tror mig, men du tittar just nu på vad som var den lyckligaste stunden i mitt liv.

DET BRÄNNER

jag har en pekfingernagel som alltid går av. den skivar sin i något av lagren.

fast det är egentligen oerhört ointressant. men för mig, i detta nu, en tröst.

jag kan inte förklara, ej heller vill jag.

vilket liv man lever, en sån fuckin' jävla vändning.

bröstet är tomt och tungt och ensamt.

jag längtar ut.

MISS THE CHECK. OFF.

kärlek. livslång oavbruten kärlek.

NOT REALLY A PERFECT MIX

sen någon vecka tillbaka har jag en mailvän. inte en ny vän och inte en gammal heller, egentligen. det är en daniel jag träffade från och till under en tid i min ungdom (läs 21 års ålder). vi berättar om våra kärlekar och om lättsmälta saker som namn på bostadsområden och saker ni inte får veta. men det är skönt att kunna lite på mig egen förmåga.

vad jag menar är att jag är stolt över att han och jag hängde och flängde, han är en omtänksam grabb som kort och rakt berättar hur duktig jag är som presterar och att jag ska våga vara svag. och om jag ska vara ärlig så är jag bra på folk. tror inte jag mött många dumskallar i mina dar som jag lagt extra energi på. okej, de e ju en då. den där eken. han var ett jädra waste of time. men samtidigt så har jag ju honom att tacka att jag aldrig aldrig aldrig mer kommer intressera mig för ett till jackass som bara vill supa och knulla och ta mina pengar igen.

så där ja. nu har jag lyckas ge mig själv äckligt mycket cred och en liten känga i arslet. a perfect mix.

FROM ANOTHER POINT

jag har gått och fingrat på Daniels frisörsax tre gånger idag och två igår. kanske inte är så aktuellt med platinahår som på bilden, men kort. bort med skiten.

min sugiga dag tog en lite bättre vändning på eftermiddagen. efter att ha fått kassörskan på Lindex att tokböla så blev det en spontanfika med Daniel, Hanna och hennes David på rutan. en och en halv timme senare kändes allt mycket lättare. fick prata bort lite ängslighet. sen lyckades Jullan (en vän till en vän, eller faktiskt så är hon ju en kompis till mig nu också) att inspirera mig då hon sprudlar av liv. Lite så som jag antagit att jag själv gjort en gång i tiden. Ska tacka henne för mitt uppvaknande.

Nu äter jag äckelgodis till middag. blodsocker i topp!

INHÄNGNAD HJÄRTESORG

idag är en av dom inte så bra dagarna.

ledsen och ensam.

det spelar mig ingen roll om jag skulle vara omgiven av någon eller några. jag är ändå ensam.

klockan är kvart över tolv och först nu tog jag av mig morgonrocken.

prästen lars är på väg hit, vi ska prata sista detaljer om begravningen. jag känner för att trycka fast forward tills torsdagen. tills klockan 13 på torsdagen då allt börjar. eller kanske en kvart innan, då jag står där och håller min bebis hand för sista gången.

varför ska jag nånsin vilja vara riktigt glad igen?

DET MEKANISKA

väckaren ringer 0755.

drar mig för att sätta ner fötterna på det kalla golvet.

textar min moster från sängen.

textar konstigt sms till Täss.

står framför toalettspegeln 0859.

äter sex stycken torkade aprikoser till frukost och sköljer ner dom med vatten.

går morgonpromenad med daniel och diesel.

pratar barn - att mista barn - stockholm - vänner - att vilja få fler barn - med sarah i telefon.

får konstigt sms av Täss.

duschar i vad som känns som en mindre evighet.

tvättar håret för första gången på åtta dagar (det såg inte skitigt ut och dessutom är det asnyttigt att låta bli. så de så).

det tar mig 35 minuter att klä mig, står mest och stirra på hon som stirrar tillbaka från spegeln.

tar bilen till biblioteket.

kaffe på café Samba.

möter en bekant och hennes dotter. känner mig tvungen att berätta. börjar gråta. min bekanta börjar gråta. hennes dotter gråter.

går tillbaka till mitt bord.

telefonen ringer.

prata strunt om strunt och glor på alla löv som virvlar utanför.