HEJMITTVINTERLAND

såhär roar jag mig denna afton.

när det är kallare än kallt och jag redan varit ute och byggt min karaktär med en timmes promenad.

roar mig med att föra över bilder från kamera till dator.

och TVn är på. fast på mute. för ikväll övar jag på tystnaden.

den tysta tystnaden.

HAIRISNOTLOST

Idag fikade jag - ingen direkt överraskning.
Med en Anna som är mamma till en Signe och en Otto.
Och vi pratade om en hel massa godsaker i två timmar.
Mycket gällde mycket men skälet till att vi möttes var Farbror Alice.
Efter en kaffe och en sallad och en macka fick jag veta att mitt håravfall har en logisk förklaring.
Det är mina hormoner.
För först nu börjar mina mammahormoner avta.
Jaha. Så enkelt och bra.
Nu förstår jag ju.
Jag ska inte bli en skalle-per.
Jag ska bara inte alls vara mamma i kroppen länge.

Jag grät lite idag, där med Anna.
Fick prata om min bebis.
Var ett tag sen jag fick berätta allt från början.
Skönt.
Med riktiga tårar som inte kom av min ensamhet utan av att jag fick dela med mig. föra något slags minne av min Nils A vidare.

- Posted using BlogPress from my iPhone

SJUKTTREVLIGT

halvligger i min soffa under ett täcke en ullfilt och med dubbla tjocksockar - det ger naturlig rouge.
hur som haver så småletar jag bland diverse bloggar efter något nytt eller kanske någon inspiration.
finner det icke.
tankar vandrar och jag kom just på vilket lite yrväder jag är.
nämligen.
i dag när jag och daniel stod och lagade middag, vid 18 tiden, så hade jag ett helhjärtat utlägg om varför jag behöver börja kombinera studier med Farbror Alice i vår.
jag skulle tro att det var ett försök att rättfärdiga varför jag skulle tjäna lika med noll och han betala desto mer.
då tittade han på mig med sina stora bruna och säger (efter vad jag kan anta var typ tjugo tråkiga lyssnarminuter) vad du än gör så finns jag här.

jaha. så där har jag ju tydligen fritt spelrum.
grejt.
nu kommer jag ju börja mina studier.

nä.
för jag kommer en timma senare på att jag ska ha ett gigantiskt hus.
som kommer kosta skjortan.
så jag måste nog ta ett jobb vid sidan av Farbror Alice istället för studier.
och så finner jag mig i den tanken på cirka två sekunder.

yrväder.
kaoshöna.
virrpanna.
lättanpassad.
förbaskad varm och röd om kinderna.

LITTLE HOUSE ON THE PRAIRE

punkt ett.

sedan jag flyttade hit till härnösand för ganska precis tre år sedan har jag haft ett span.

ett span på ett gult hus.

punkt två.

tack vare AmnestyBoden har jag blivit bekant med en E och hennes N-G.

punkt tre.

och eftersom livets vägar äro outgrundliga har jag och daniel fått veta att dom äger en tredjedel av mitt span. dom andra två tredjedelarna tillhör Es syskon.

huset har nu stått tomt i över två år.

och dom velar fram och tillbaka ifall och när det ska säljas.

punkt fyra.

kör ikväll förbi gula huset och ser att syskonskaran fixar och trixar för fullt där inne.

punkt fem.

då ringer jag till min bekant E.

punkt sex.

la fram ett förslag på att vi kunde få hyra spanet.

så om allt vill sig väl så får jag mitt hus.

punkt sju.

ge mig mitt hus.

BIGGEST IS LOST

snart har jag tappat allt mitt hår. känns det som.
jag bara drar och drar och drar och då tappar jag hårstrå efter hårstrå.
snart är jag Skalle-Per. Skalle-Emma.

VAR LITE HÅRD

letar bland mina bilder efter ett fotografi jag tog i somras i stugan, och då snubblade jag över dessa. tre fina från familjen Kågströms hem. Kågströms äldsta dotter Agnes är en kompis och pappa Kågström var min chefredaktör på Yippie.

och nu blev jag inspirerad till en loppisräd.

nu ska jag skriva träningsprogram och försöka undvika singoallapaketet.

och dricka kallt kaffe.

och skrattar åt Daniel och Olle som spelar vändtia.

DET KAN VARA SKÖNT ATT LEVA MED GRÅTEN NÄRA

blir bortskämd. daniel och olle lagar kycklingpaj.

igår natt somnade jag - efter en härlig härlig kväll hos och med Hanna och company - med tårar längs min kind, trots allt.

en klump i magen och stick i halsen då jag med huvudet på kudde minns hur jag bar på ett liv som dog i mig.

jag har burit på döden.

så fruktansvärt.

han dog i mig.

när jag tyst säger orden så blir jag så där stickig i halsen igen och jag slutar nästan andas.

han dog i mig.

jävla crap.

men det jag ville komma fram till är att jag hade så härligt igår kväll.

med vin och vänner och bekanta och med dans och spel.

och jag somnade i min varma säng bredvid en faktisk och riktigt underbar människa.

och idag vaknade jag trött som attan men hoppade ändå rakt upp ur sängen.

jag slängde på mig träningskläder och jag var inom en halvtimme nyäten och på gång mot gymmet.

jag funkar.

jag har lixom ett bra liv.

ett förbaskat bra liv med gudomligt bra vänner och äckligt mycket bekanta.

en familj och släkt som jag värderar högt, i guld och diamanter.

och en daniel som lyfter mig och utmanar mig och håller mig tätt intill.

och en Farbror Alice butik. en alldeles galet bra butik.

och jag har planer.

tror inte många förstår, men att ha planer är framtid.

jag vill något.

jag bar på liv. jag bar på död.

och nu vill jag något.

JUST DÅ

Jag sitter på Waynes med Daniel och Olle och två kaffe och en muffin och DN.



- Posted using BlogPress from my iPhone

IN THE AFTERNOON

jag och min hund möblerar om.

det är en slags förfest inför Hanna Ps bday party.

SATURDAY

lunch lördag - billig belgisk choklad. 3 bitar.

dumskalle.

SEAFOOD

till middag åt jag billig belgisk choklad formade som "seashells".

tacky och äckligt. på samma gång.

nu ska jag spola ner resterande snäckor i toaletten.

---

batman på TV.

morgonrock och tjocksocks på.

tvätt i maskinen.

sminklådan ska rensas.

skohyllor har borrats på plats.

stickat en halsduk.

har lite värk i magen, när jag lixom snurrar.

jag hoppas att det är min mens.

det vore befriande med mens.

gårdagens smink torkar mina kinder.

ser fram emot realisationen imorgon på Alice.

dricker svartvinbärsdryck.

sinnet känns lättat.

en bra kväll.

LLIVILL

skit i allt.

jag vill ha mitt barn. min bebis. min efterlängtade fantastiska lilla son.

jag vill stryka mina fingrar bakom hans lilla öra, jag vill gosa med dom små lockarna som gömde sig där bakom.

jag vill pussa på hans runda runda kinder.

jag vill förvånas av hans stora fötter.

jag vill inte behöva ha det så här.

jag förtjänar inte det här.

jag vill inte sakna någon jag aldrig fick.

hur kan man överleva detta?

UNDER MITT HJÄRTA

jag blev med barn.
jag bar mitt barn.
jag förlorade mitt barn.
ungefär så ser jag på året som gått.
allt annat är i periferin.
allt annat är inte i närheten av lika viktigt eller ens minnesvärt, just nu.
allt annat är inget.
jag är inte gråtmild eller ångestfylld. inte heller skamsen eller bitter.
jag är i det närmaste Emma. fast med mitt barn under hjärtat.

NYÅRS MED LÖFTESLÖSHET

tror fortfarande jag är lite småfull. trevlig.
jag är inte den som är så förtjust i nyårslöften.
inför året som kommer tänker jag ändå försöka se på mitt liv med någelunda nya ögon.
min vän linn brukar säga att mäniskor inte kan förändras, men vi kan utvecklas.
så det här är min version av att utvecklas.
lite som såhär:
helt enkelt vara lite mer jävlar anamma.
jag tror på jävlar anamma.
sen har vi de här med att jag är så diträ. inte så fokuserad. att jag kan lata mig så in i helskotta.
he e int' bra. he e int' okej.
he måst slutt.
kanske var det inte ett så tydligt jävlar anamma. men det är ett viktigt jävlar anamma.
jag vill nog tro att under tiden som kommer ska jag strö lite av den där anamman, likt socker på cornflakesen, över mig själv.