ikväll har jag gått omkring som om det vore vilken vanlig afton som helst.
fast jag tror det lyst om mig mer än vanligt.
tänker mig att det är för att jag idag varit stolt över mina handlingar.
då jag minns hur jag jobbade hårt för att bli mamma.
hårt under alla väntans dagar att sortera i mig själv.
att finna den person jag ville att mitt barn skulle se.
någon som var vacker och duktig.
och som kunde gråta och skratta - kanske samtidigt.
älska sig själv och barnet ännu mer.
jag stängde det mesta ute under långa perioder.
vänner och familj. jobb och förväntan.
allt för att verkligen hitta mamman.
personen som var en mamma. stolt och rak i ryggen.
med kärlek i hjärtat och blicken på livet.
och så blev allt som det inte skulle bli.
där stod jag med hjärtat utanpå.
och mitt barn under jord.
men nu ser jag att jag är den personen ändå.
den jag under min väntan och i min längtan blev.
en emma med sitt barn under hjärtat och rak rygg.
och ett ordnat kaos.
jag tror jag lyser lite extra idag tack vare mitt ordnade kaos.