och jag och daniel.
jag kan väl säga som så att jag är en svår människa.
otroligt krävande och väldigt beslutsam. och kanske ännu värre så är jag en besserwisser av rang.
inget någon gör duger lika bra som mitt.
ungefär så och med mycket skrik har jag varit den senaste tiden.
och daniel tackar och tar emot. fram tills i nyss.
så vi kan väl säga som så att jag får nystarta mig själv.
fick dock några fina ord i lördags natt.
på väg hem från krogen, vinglandes i den vita snön som föll så snyftade jag i luren med en vän till en vän.
han lyssnade på allt som gör ont. han nickade med bokstäver och han lät mig känna mig nära någon.
kan faktiskt säga att jag har en bunt med underbara människor som finns här för mig. på alla sätt jag skulle kunna begära.
men tror inte jag vill lägga min sorg på någon i denna bunt.
visst så förklarar jag, och jag pratar runt i kring.
men allt det onda fick bara vännen till en vän höra.
och nu kan jag andas lite lättare ett tag.
och nu ska jag tänka på vad jag ska ha på mig imorgon. det känns lagom kuligt.